Srf U 3: Klassificering av checkräkningskredit och factoringkredit – Tillämpas på BFNAR 2016:10, K2 och BFNAR 2017:3, Årsbokslut

Uppdaterad 2020-01-17

Uttalande

Ett företag som tillämpar Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR 2016:10) Årsredovisning i mindre företag (K2) ska klassificera en checkräkningskredit som kortfristig skuld endast om det inte är troligt att krediten kommer att förnyas eller utnyttjas. En tillfällig övertrassering eller liknande klassificeras också som kortfristig skuld. I övriga fall ska checkräkningskrediten klassificeras som långfristig.

En skuld till ett factoringföretag avseende företagets sålda kundfordringar som fortfarande redovisas i balansräkningen, s.k. factoringkredit, ska klassificeras som kortfristig.

Frågeställning

Enligt punkt 17.5 i K2 anses en skuld som ska betalas inom 12 månader efter balansdagen som kortfristig. Andra skulder är långfristiga. En checkräkningskredit ska däremot normalt redovisas som långfristig skuld om det är troligt att krediten förnyas och kommer att utnyttjas efter förfallodagen.

De frågor som tas upp i detta uttalande är dels vad som avses med att en checkräkningskredit ”normalt” ska redovisas som långfristig, dels om en skuld till ett factoringföretag avseende företagets sålda kundfordringar som fortfarande redovisas i balansräkningen kan eller ska hanteras på samma sätt.

Motivering

Inledningsvis noteras att lagstiftaren och normgivaren har ändrat begreppet ”förfaller” till ”ska betalas”. Srf konsulterna uppfattar inte det som någon ändring i sak.

Checkräkningskredit
En checkräkningskredit som ska betalas inom 12 månader efter balansdagen ska, enligt punkt 17.5 andra stycket, normalt redovisas som långfristig skuld om det är troligt att krediten förnyas och kommer att utnyttjas efter förfallodagen. En bedömning ska därför göras av hur troligt det är att krediten kommer att förnyas och utnyttjas. Att något ska vara troligt innebär att beviskravet är lågt ställt eftersom det är en bedömning av framtiden. Är en förnyelse och ett utnyttjande av krediten troligt, ska krediten normalt redovisas som långfristig även om den formellt förfaller till betalning inom 12 månader efter balansdagen.

I det fall en checkräkningskredit är att likställa med en långsiktig finansiering av verksamheten ger en klassificering som långfristig skuld en mer korrekt bild av verksamheten. Skälet till att det i punkten anges ”normalt” är att övertrasseringar och liknande tillfälliga korta krediter inte ska redovisas så att de kan uppfattas som en långsiktig finansiering av verksamheten. Ett tillfälligt utnyttjande eller en övertrassering av krediten ska således redovisas som kortfristig skuld, vilket framgår av kommentaren till punkten.

I många fall kommer en checkräkningskredit att klassificeras som långfristig även om den formellt är kortfristig. I K2:s kommentartext till upplysningen enligt 5 kap. 13 § årsredovisningslagen (1995:1554) anges att den del av en checkräkningskredit som bedömts som långfristig inte ingår i upplysningsplikten om skuldposter som förfaller senare än fem år efter balansdagen.

Factoringkredit
Att sälja sina fakturor och på det sättet få in pengar snabbare kan också vara ett sätt att långsiktigt finansiera verksamheten. Det är vanligt att ett företag som ingått avtal om factoringkredit behåller kreditrisken för de sålda fakturorna. Det innebär att trots att betalning har erhållits från t.ex. ett factoringbolag är det fortfarande den som utfärdat fakturan som får ta en eventuell förlust för en utebliven betalning från kunden. Eftersom väsentliga risker ännu inte har övergått ska inte kundfordran bokas bort från balansräkningen. Kreditbokningen till den erhållna betalningen från factoringbolaget är istället för minskad kundfordran en skuld till factoringbolaget.

Motivet för att en checkräkningskredit i många fall ska redovisas som långfristig, trots att den formellt ska betalas inom 12 månader, är att en sådan redovisning ger en bättre bild av verksamheten. Det finns därför anledning att fråga om också en skuld för sålda fakturor ska redovisas som långfristig.

Det finns ingen specifik regel i K2 som anger hur en factoringskuld ska klassificeras. Klassificeringen ska därför göras utifrån punkt 17.5. I punktens andra stycke finns ett undantag som enbart avser checkräkningskrediter.

Av kommentartext till punkt 1.7 framgår bland annat följande:

”Vägledning kan inte hämtas från en regel som är ett undantag från en huvudregel eftersom en sådan regel är utformad för en särskild situation. Ett exempel på detta är punkt 17.5 där det framgår att en skuld som ska betalas inom 12 månader efter balansdagen är en kortfristig skuld och att andra skulder är långfristiga. Från denna huvudregel undantas i vissa fall en checkräkningskredit. Denna redovisas då som långfristig även om den formellt ska betalas inom 12 månader. Undantaget får inte tillämpas på andra liknande krediter.”

En factoringkredit ska redovisas som kortfristig skuld till den del den ska betalas inom 12 månader efter balansdagen. Eftersom aktuella fordringar som ska betalas inom 12 månader oftast är säkerhet för factoringskulden innebär det att den ofta är kortfristig.

Balansräkning i förkortad form
Srf konsulterna gör samma bedömning i de fall en förkortad balansräkning upprättas.

Tillämpning BFNAR 2017:3 Årsbokslut

I BFNAR 2017:3 Årsbokslut finns en regel (punkt 16.5) som motsvarar den som behandlas i detta uttalande. Vad som framgår av uttalandet är tillämpligt även då BFNAR 2017:3 Årsbokslut tillämpas. Detta gäller inte om första stycket i punkt 1.7 (K3-reglerna) tillämpas.